Hembränningsapparat till Esbo stadsmuseums samlingar.

20.12.2017 kl. 13.39

Pontikkapannu

Ångtryckspannan är inhemskt tillverkad. Till höger ursprungligt lock och tillredningskärl.

En destilleringsapparat för hembränning av sprit, som användes från 1970 talet till 2012, donerades till Esbo stadsmuseum. Apparatens ägare, som vi här kallar endast med förnamnet Eino, hade till en vanlig ångtryckskastrull av stål låtit göra ett andra lock, till vilket nödvändiga rör och slangar har kopplats.

Även kastrullens ursprungliga lock och ångkastrullens tre översta kärl var i familjens bruk. Familjens mor tillredde vanlig mat i kastrullen.

Eino var till sitt yrke maskintekniker och han hade också gjort en planritning för destilleringsapparaturen. Apparaten tillverkades troligen på hans arbetsplats, Wärtsiläs maskinverkstad. Året var 1970 då Eino bodde med sin familj i Mattby, Esbo.

Eino gjorde hembränt i höghuslägenhetens kök främst om helgerna. Mäsken tillredde han i en stor 50 l flaska, från vilken det togs nödvändig sats för bränning. Mäskflaskorna förvarades i tvättrummet. Kastrullen rymmer endast 10 liter och det droppade långsamt. Spriten droppade från ett stålrör till en halvliters måttkanna. Apparaten var kopplad till en vattenledning för kylning. Vid bränningen gav mäsken av sig mycket stark lukt och spred sig till trappuppgången. Grannarna uppgav ändå aldrig Eino för polisen.

Den färdiga spriten kunde drickas till exempel om man spädde den med lemonad, men god blev den först då den destillerats två gånger. Den var stark, kanske till och med 90 %, och man fick absolut inte avnjuta den outspädd. Eino brukade tillbörliga värme- och alkoholmätare. Den slutliga produkten satte Eino i tomma bordsbrännvinsflaskor från Alko.

Sprit dracks ofta. Det bjöds åt vänner och släktingar men såldes inte. Hembränningen skapade också problem. Man måste akta sig så att ingen utomstående fick nys om vad som försiggick, och barnen visste att aktiviteten inte var laglig.

Eino flyttade senare med sin familj till ett egnahemshus där han fortsatte sin hembränning. Denna hembränningsapparat var så viktig för honom att han även tog den med sig till Merikartano servicehus, där han bodde sina sista år.

Text: Annamari Eskola
Bild: Samuli Moisio