Tidig anknytning och barnets utveckling

Tidig anknytning betyder att babyn och föräldrarna tillbringar tid tillsammans, upplever saker tillsammans och reagerar på varandra. Det handlar inte bara om att ge barnet stimulans, om att leka med rim och ramsor eller om att lära barnet saker, utan också om att sköta om barnet samt lugna ner det. Tidig anknytning innebär att föräldern ger barnet uppmärksamhet, rör vid det, ger det närhet, glädje sig över det. Det innebär att föräldern och barnet lever tillsammans och delar på saker och ting.

Den tidiga anknytningsrelationen skapar en grund för barnets trygghetskänsla. Då barnet upplever att det har tillgång till föräldern och vet att föräldern ger tröst då det behövs, skapas en anknytningsrelation som är nödvändig för en god utveckling. I en trygg relation lär sig barnet att leta efter trygghet (riktar blicken mot föräldrarna, sträcker ut sina händer eller ger ifrån sig krävande ljud) och mottar vård (lugnar ner sig genom samvaro, trycker sig mot förälderns famn). I en trygg interaktion börjar babyns förmåga att  reglera sina känslor   utvecklas och babyn lär sig att det inte är farligt att vara trött och att det inte är en orsak till panik om man är hungrig. Barnets förmåga att reglera sina känslor utvecklas endast i växelverkan med andra människor, inte då det ligger ensamt på golvet eller i babygymmet. Ett barn som är tryggt fäst vid föräldern visar när det är uttråkat och behöver en vuxen som kan dela dess upplevelser. I en god relation vet barnet att föräldern lägger märke till dess behov och reagerar på dem.

Tryggheten i anknytningsrelationen påverkar babyn på flera olika sätt. Den ger en grund för utvecklingen av ett gott självförtroende, en självbild och empatiförmåga. När babyn upplever att dess behov uppmärksammas och att man reagerar på dem, kan den undersöka sin omgivning och får också en god grund för utvecklingen av kunskaper och färdigheter. En lyckad tidig anknytning är en god utgångspunkt för utvecklingen. Den hjälper barnet att nå bästa möjliga psykiska, sociala samt kunskaps- och färdighetsmässiga utveckling. Interaktion är en förutsättning för att   barnet ska lära sig tala  och för barnets språkutveckling. Att föräldrar och barn gör saker tillsammans stöder också barnets   motoriska utveckling  och färdigheter att leka.  

Hur kan vi stöda tidig interaktion mellan barn och föräldrar?

I början behöver en baby mycket hjälp med sina växlande tillstånd av vakenhet och sömn samt med hungerskänslor. Tidig vård för en baby på 0–2 månader innebär till exempel att man lugnar ner och bär omkring på babyn som är trött eller uppskrämd. Det innebär också att man matar den hungriga babyn och att man tar vara på små stunder av aktivitet. Då babyns tillstånd blir stabilare och den fysiologiska regleringsförmågan börjar utvecklas, står man inför nya utmaningar. Från en ålder på 2–3 månader behöver babyn allt mer ögonkontakt, leenden, skratt och lek men samtidigt också mycket tröst.

I en god relation är föräldrarna känsliga för sitt barns signaler. Vanligen tolkar föräldrarna barnets signaler på rätt sätt och svarar naturligt på dem. Babyn känner att den är underbar och älskad. Föräldern försöker förstå babyns sinnesstämningar och visa förståelse och empati för dem. Babyns gråt väcker en känsla hos föräldern att villa hjälpa babyn. Tidig anknytning har jämförts med en dans, där föräldern anpassar sina steg till babyns behov för att hitta en gemensam rytm. Ibland kan man trassla till stegen eller tappa rytmen, men glädjen över att vara tillsammans försvinner inte.

Den tidiga anknytningsrelationen kan också belastas eller försvåras av många olika skäl. Det är möjligt att utveckla relationen och lära sig mer om den, precis som om allt annat. I Esbo finns det hjälp att få vid bekymmer rörande anknytningsrelationen eller föräldraskapet. Om du känner oro över den tidiga anknytningen med ditt barn eller över hur du själv orkar, ta upp frågan vid barnrådgivningen. De har aktuella uppgifter om det stöd och den vård du kan få.   

Vanliga frågor

Blir barnets första ord nej om man hela tiden är tvungen att säga nej till det?
Vad skall jag göra när barnet inte vill äta?
Det är svårt att få barnet att sova på kvällen. Vad skall jag göra?
Är babyn rädd för mörker? Är barnet rädd för de vuxnas tv-program eller nyheter?
I vilken ålder skall barnet börja i dagvård eller annan gruppverksamhet för att få tillräckligt med stimulans och utveckla sina sociala färdigheter?
Användning av time-out
Var är det bäst att babyn sover?
Hur ska jag reagera på barnets trots? Vad ska jag göra om barnet skriker?
Sömnskola för babyn – tar barnet skada av att jag låter det gråta?
Hur fort ska jag svara på babyns behov?
När kan jag lämna babyn över natten hos någon annan, till exempel hos mor- eller farföräldrar?
Babyn är blyg och slappnar av långsamt, vad lönar det sig för föräldern att göra i en ny situation?
Ska jag syssla med aktiviteter utanför hemmet med babyn eller utvecklas talet, motoriken och de sociala färdigheterna osv. tillräckligt hemma?
Kan barnets temperament/ personlighet förändras?
Jag funderar över hur barnet rör sig. Barnet är 1 år och 4 månader men går ännu inte – är det skäl att vara orolig?
Har en baby nytta av en pekplatta (t.ex. iPad) och dess babyappar?
När ska man sluta med napp?
När förstår babyn ord? När kommer de första orden? När ska man bli orolig om barnet inte säger sina första ord?
Ska jag leka med barnet?
När ska jag börja tala med babyn? När ska jag börja läsa för babyn?
Hur stöder jag barnets tal- och språkutveckling?
Hur stöder man språkutvecklingen i en flerspråkig familj?

Blir barnets första ord nej om man hela tiden är tvungen att säga nej till det?

Till föräldrarnas uppgift hör bland annat att sätta gränser. Ibland kan ett strängt nej vara nödvändigt, men små barn kan man även styra på ett positivt sätt. Till exempel kan du uppmana barnet att gå istället för att förbjuda barnet att springa. Omgivningen kan göras trygg så att man inte behöver säga nej hela tiden.

Vad skall jag göra när barnet inte vill äta?

Tumregeln är att föräldrarna bestämmer vilken mat som serveras och barnet väljer hur mycket det äter. Det är viktigt att matsituationen är positiv och att barnet inte tvingas att äta. Problem kring ätandet kan bero på många olika saker. Om matsituationerna försvårar vardagen är det viktigt att prata om detta på rådgivningen.

Det är svårt att få barnet att sova på kvällen. Vad skall jag göra?

Regelbundna kvällsrutiner och att varva ner innan läggdags är viktigt för barnet. Kvällsrutiner hjälper det att bryta loss från dagens händelser och varva ner för att gå och lägga sig. Regelbundna rutiner stärker barnets känsla av trygghet och gör det lättare för barnet att frigöra sig från föräldrarna för att somna. Barnets temperament kan påverka förmågan att lugna ner sig och kan påverka i vilken mån barnet behöver en vuxen på kvällen.

Är babyn rädd för mörker? Är barnet rädd för de vuxnas tv-program eller nyheter?

Det är viktigt att skydda babyn från för starka stimuli från omgivningen. Det är individuellt hur barnet reagerar på stimuli omkring sig. Det är bra om föräldrarna är noga med vad ni tittar på i barnets närvaro. Även om barnet inte förstår vad som händer i tv:n kan det reagera på det som visas. Om småbarn ser på tv är det viktigt att programmen är avsedda för småbarn.  

I vilken ålder skall barnet börja i dagvård eller annan gruppverksamhet för att få tillräckligt med stimulans och utveckla sina sociala färdigheter?

Barnets sociala färdigheter utvecklas hemma i vardagen genom interaktion med föräldrarna. Då barnet börjar sakna lekkamrater är det bra att erbjuda barnet möjlighet att leka med jämnåriga. Ofta utvecklas förmågan till samlek efter tre års ålder. Före det är det ofta fråga om bredvidlek.  Utanför daghemmet kan man hitta lekkamrater t.ex. i klubbar eller parkverksamhet.

Användning av time-out

Time-out kan användas då barnet beter sig på ett sätt man inte kan tillåta (grava beteendeproblem, aggressivitet, söndrar saker). Ett olydigt beteende får man bemöta på ett annat sätt. Idén med time-out är att man avbryter situationen så att barnets oönskade beteende upphör. Time-out ger både barnet och föräldrarna möjlighet att lugna sig. Idén är inte att få barnet att känna sig illa till mods utan att visa att beteendet inte är tillåtet. Vid time-out är det viktigt att barnet förstår vad det är fråga om och att det i förväg vet hurdant beteende som leder till time-out. Man kan inte använda sig av time-out när som helst utan det skall vara genomtänkt och endast användas i extrema situationer.

Var är det bäst att babyn sover?

Det finns många åsikter om var babyn ska sova, allt från att sova i familjebädd till att babyn sover i sitt eget rum. Det finns inte något rätt eller fel utan varje familj skapar sina egna sätt. Det viktigaste är att familjen hittar en lösning där alla sover så gott som möjligt. 

Hur ska jag reagera på barnets trots? Vad ska jag göra om barnet skriker?

En lämplig reaktion hos den vuxna på barnets trots och negativa känslor beror på barnets ålder och individuella egenskaper. För ett känsligt och försiktigt barn räcker det att den vuxna ser barnet strängt i ögonen och lugnar barnet. Ett livligare barn kan behöva en vuxens bestämda röst, ögonkontakt och att man fysiskt hindrar barnet. Man ska inte tillåta aggressivt beteende hos barnet utan det lönar sig att försöka förutse när barnet tar till knytnävarna och förhindra situationen.

En liten baby skriker inte av trots utan behöver bli lugnad, medan en lite äldre baby redan kan vara frustrerad. Ett barn i trotsåldern krånglar för att pröva sin vilja. Grundprincipen är att föräldern själv ska vara lugnare än barnet för att kunna bemästra trotset. Ju mindre barnet är desto mindre nytta gör bestraffningar som ges i efterhand.

Sömnskola för babyn – tar barnet skada av att jag låter det gråta?

Lämna inte barnet att gråta sig själv till sömns.  Man kan ha sömnskola med barn över sex månader och också då använder man tassmetoden och närhet som första alternativ för att lugna babyn. Babyns gråt är inte farligt i sig, men det är en signal om att barnet har illa att vara och behöver hjälp. Med en äldre baby och ett småbarn kan man råka i en situation där barnet gråter frustrerat och oroligt om natten eftersom det inte kan lugna sig själv utan hjälp av en vuxen. Det är bra om en förälder kan vara lugnt närvarande i situationen. Om föräldrarna lider av sömnbrist och är alltför trötta för att vara lugna bredvid ett gråtande barn, kan sömnskolan genomföras av någon annan vuxen som är bekant för barnet eller till exempel av en sömnskolsexpert.

Hur fort ska jag svara på babyns behov?

En nyfödd babys (0-2 månader) behov lönar det sig att alltid besvara genast. Ibland kan det vara svårt för föräldern att genast veta vad babyn egentligen behöver. Det lönar sig att lyssna till ljuden från babyn (gråt, rörelser, gnäll, gnyende) en liten stund, så att det blir klart om det kan vara frågan om hunger, rastlöshet som beror på trötthet, en våt blöja eller behov av att vara i famnen. Också en äldre babys behov lönar det sig att besvara genast, men babyn kan redan vänta en liten stund med att äta, om det till exempel finns något intressant att titta på eller om föräldern talar med barnet. Ett litet barn som förstår tal kan så småningom börja förstå vad det innebär att det snart ska få kvällsmat eller att man snart borstar tänderna och sedan lägger sig.

När kan jag lämna babyn över natten hos någon annan, till exempel hos mor- eller farföräldrar?

Natten är särskilt känslig för babyn, eftersom babyn måste vara åtskild från föräldrarna under sömnen. Spädbarn skyr också mörker eftersom det är naturligt för människan att vara rädd för mörkret. I stressiga situationer får babyn hjälp av bekanta saker så som förälderns doft, röst och beröring. Det lönar sig att fundera ur många synvinklar över ett tryggt sätt att lämna babyn över natten. Med vem övernattar babyn? Känner babyn den som sköter den under natten sedan tidigare (till exempel en mor- eller farförälder som har skött babyn mycket under dagarna)? Kommer babyn också att vara i en främmande miljö eller kommer skötaren till babyns hem? För babyn kan en flera timmar lång frånvaro från föräldrarna leda till att barnet inte kan upprätthålla en mental bild av föräldrarna och barnet låser sig. Barnet kan tryggt vara borta från föräldrarna det antal nätter åt gången som motsvarar barnets ålder. Det lönar sig alltså att undvika att lämna ett litet barn ensamt och om man är tvungen att göra det så lönar det sig att planera detta med tanke på babyns bästa.

Babyn är blyg och slappnar av långsamt, vad lönar det sig för föräldern att göra i en ny situation?

Det lönar sig att beakta barnets naturliga sätt att reagera (temperament) i alla situationer. Ett blygt och försiktigt barn behöver tid och en chans att iaktta människor från förälderns famn i nya situationer. Föräldern kan tala om för ivriga släktingar att den här babyn till att börja med bekantar sig med nya människor från förälderns famn. Om babyn är skygg och slappnar av långsamt betyder det inte att den inte är intresserad av omgivningen eller av andra människor. Babyn måste få fungera i sin egen takt så att modet och ivern tar överhanden. Att kräva att en baby eller ett litet barn är duktigt leder endast till att barnets stressnivå stiger.

Ska jag syssla med aktiviteter utanför hemmet med babyn eller utvecklas talet, motoriken och de sociala färdigheterna osv. tillräckligt hemma?

Babyn utvecklas utmärkt på alla plan hemma då man tillbringar tid med barnet, reagerar på det, sköter om det och umgås med det. Babyn behöver inte hobbyer, men däremot kan föräldrarna behöva det! Ibland kan föräldern som är hemma sakna en annan vuxens sällskap och själv ha mera ork efter att ha vistats utanför hemmet.

Kan barnets temperament/ personlighet förändras?

Temperamentet är individens sätt att reagera på saker och det är biologiskt betingat. Ett nyfött barn får mycket nya erfarenheter och erfarenheterna formar så småningom babyns reaktioner och beteende. Med babyns personlighet menas alltså personligheten som byggs ovanpå temperamentet. Personligheten formas under barndomen och babyn tar kontroll över sitt temperament. En skygg och långsam baby kan alltså senare lära sig hur man bäst kan börja leka med andra och hur också en ledig och till och med livlig samvaro är möjlig. En tvär och snabbt reagerande baby kan med tiden lära sig lugn och eftertanke.

Jag funderar över hur barnet rör sig. Barnet är 1 år och 4 månader men går ännu inte – är det skäl att vara orolig?

Först kan man försöka hjälpa barnet att ta sina första steg. Låt barnet stå med stöd av en möbel och så småningom gå mellan möblerna. Så småningom kan man flytta möblerna längre ifrån varandra. Barnet kan också öva sig att gå med en gåvagn som det skuffar. Beröm barnets försök och uppmuntra barnet till att gå, men kräv inte för mycket. Hjälp barnet att lita på sig själv genom att skapa en trygg atmosfär. Om barnet trots försök inte börjar gå är det skäl att kontakta rådgivningen och eventuellt den vägen en fysioterapeut.

Har en baby nytta av en pekplatta (t.ex. iPad) och dess babyappar?

En baby behöver inte datorprogram för att utvecklas. Växelverkan och lekmed föräldrarna är viktigare.

När ska man sluta med napp?

Enligt rekommendationer från talterapeuter är det bra att sluta med napp före eller senast i ungefär 1,5 års ålder. Nappen fixerar tungan i en låg ställning så att barnet inte kan träna tungans rörelser. Om barnet använder napp länge kan det i ett senare skede bli svårt att lära sig ljud som bildas med tungspetsen.

När förstår babyn ord? När kommer de första orden? När ska man bli orolig om barnet inte säger sina första ord?

Barn förstår ord långt innan de kan producera dem. Barnet förstår sina första ord i ungefär 8–10 månaders ålder. Vid 1-års ålder förstår barnet ofta redan upp till 50 ord. Tidpunkten för när barnet producerar sina första ord varierar enligt barnets individuella utveckling. En del barn säger sina första ord redan vid 9 månaders ålder, medan andra börjar tala först vid 1,5 års ålder. I 2-års åldern kan barnet vanligtvis redan tiotals ord. Om barnet inte producerar ord vid 2-års ålder eller har färre än tio ord i sitt ordförråd är det bra att ta upp saken till exempel på rådgivningen och be om en remiss till en talterapeut.

Ska jag leka med barnet?

Lek är barnets sätt att lära sig nya saker. Leken stöder barnets tanke- och språkutveckling. Barnet vill ha uppmärksamhet av vuxna i sina lekar och den vuxna kan utveckla och föra framåt leken. I ett tidigt skede kan man leka kontaktlekar med barnet som har en enkel struktur. I kontaktlekarna ingår trevliga stunder av beröring och rörelse, så som att studsa barnet på knät eller vagga det i famnen. Ljud, ramsor eller sånger som hör till kontaktlekarna stöder barnets utveckling då det gäller växelverkan med ljud och ord. Också lekar med föremål som man ger varandra är bra med ett litet barn. I ett senare skede då barnets tanke och tal utvecklas börjar barnet leka rollekar till exempel genom att vara en hund eller en katt. Barnet styr själv leken, men en vuxen kan stöda tal- och språkutvecklingen genom att delta i leken, sätta ord på leken och hämta nya idéer och tankar till den.

När ska jag börja tala med babyn? När ska jag börja läsa för babyn?

Redan en liten baby intresserar sig mer för människoröster än för andra ljud i omgivningen och det är därför viktigt att tala med babyn ända från början. I vårdsituationer använder föräldrar ofta ett så kallat babyspråk, vars tonfall är mjukt och högre än normalt. Babyns hörsel är känslig för babyspråkets ljudfrekvenser. Barnet lär sig språket genom att härma och via exempel. Därför är det viktigt att man talar och småpratar med babyn genast i ett tidigt skede. Med ett litet barn är det bra att använda korta, enklar meningar, upprepa ord, redogöra för vardagshändelser samt namnge saker, föremål och känslor.

Att läsa bilderböcker med barnet utvecklar barnets ordförråd och fantasi. Med ett litet barn på kan man titta i enkla bilderböcker. Prata om bilderna i boken och berättar för barnet vad de föreställer. Med ett större barn i lekåldern är det bra att tala om vad som händer på bilderna och läsa korta illustrerade berättelser. För ett större barn kan man läsa längre berättelser. Efter läsningen är det bra att tala om berättelsen tillsammans med barnet och man kan be barnet att med egna ord berätta vad som hände i berättelsen.

Hur stöder jag barnets tal- och språkutveckling?

Tips för att stöda ett litet barns tal- och språkutveckling

Hur stöder man språkutvecklingen i en flerspråkig familj?

Att stöda språkutvecklingen i en flerspråkig familj