Hemstadsstigar i Alberga

Alberga är det mest östliga bland stadscentrumen i Esbo och samtidigt det som utvecklats mest. Stadsplanen för Alberga samhälle ritades av arkitekten Lars Sonck så tidigt som år 1908.

I Eliel Saarinens och Bertel Jungs förslag till stadsplan för Storhelsingfors från 1918 hade trädgårdsstäderna i Alberga och Hagalund anslutits till Helsingfors med hjälp av spårförbindelser. Planer på autonomi eller inkorporering för dalen kring Monikkobäcken smiddes under vartenda årtionde fram till att Esbo blev stad år 1972. Efter det har landskapet förändrats i rask takt i denna knutpunkt med 29 000 invånare.

Det finns fyra hemstadsstigar i Alberga. Stigarna i Alberga och Bergans slingrar sig kring herrgårdarna och följer i fotspåren på konstnärerna som bodde i villasamhället. I Vallberget bestiger vi utsiktsplatser och Boställets stig sträcker sig ända ut till grannsocknen.

esbo.fi > Alberga  

Redaktör Pauli Saloranta i samarbete med Esbo stadsdelsföreningarnas förbund, Esbo Hembygdsförening och Leppävaara-seura – Alberga-sällskapet. publicerad av Esbo stad.

96 objekt, 15 faktarutor, huvudrutternas längd 17 km: Alberga, Norra Alberga, Bostället, Bergans och Vermo

Hemstadsstigar i Alberga, karta

Karta som pdf   

Beskrivningar som pdf  

Faktaruta: Fem gånger Alberga

Då järnvägshållplatsen i Alberga öppnade 1904 började en ny slags bosättning att sprida sig i det gamla herrgårdsområdet när bostället i Mäkkylä, Alberga gård och Bergans hemman (1) systematiskt började parcellera tomter på sina marker. Samhället tiofaldigades på tio år, men så avbröts utvecklingen av världskriget. På 1920-talet (2) började man höra allt mer finska i Alberga, samtidigt som arbetarklassen tog över. Från trakten valdes också anmärkningsvärt många ledamöter till kommunfullmäktige i Esbo.

Den följande flyttvågen ägde rum efter de senaste krigen, då frontmannahus (3) byggdes i varje knut och vrå. År 1955 bodde redan 10 000 personer i Alberga och samhället fylldes av gemensamma aktiviteter.

I Alberga, som dominerades av villor, planerades med stora förväntningar en tät stad (4) på 1960–1970-talen. Visionen uppfylldes inte, eftersom invånarna tog till kamp för sin livsform och förde ärendet ända till Högsta förvaltningsdomstolen. Invånarantalet sjönk och många villor fick förfalla medan alla väntade.