Hemstadsstigar i Hagalund

Med hjälp av kartan över hemstadsstigarna i Hagalund kan du göra promenader i området och lära känna områdets historia, kultur, natur, konst och arkitektur. Alla rutter är märkta på kartan och alla objekt längs rutten presenteras i texten.

Tryckta kartor (enbart på finska) med förkortade presentationer finns att hämta vid samservicekontoren i Esbo. För materialet står Pauli Saloranta i samarbete med Esbo Stadsdelsföreningars Förbund rf och boendeföreningen i Hagalund, Tapiolan Kilta ry. Utgivare är Esbo stad.

Hagalund

Hagalund är det mest kända stadscentrumet i Esbo. Bostadsstiftelsen grundade 1953 en modern trädgårdsstad i Hagalund, som snart blev känd i hela världen. De nyinflyttade hade det inte så lätt i Esbo landskommun till en början. Därför smiddes på olika håll, årtionde efter årtionde ända fram tills Esbo blev stad 1972, planer på att göra Hagalund självständigt eller inkorporera området. De allmänna områdena i Hagalund överläts av Bostadsstiftelsen till staden först 1994.

Nuvarande Hagalund med sina 16 000 invånare bildar tillsammans med Otnäs och Kägeludden Esbos knutpunkt för vetenskap, konst, teknik och ekonomi. Hemstadspromenaderna i Hagalund går genom den gamla trädgårdsstaden till stränderna och naturen och öppnar vyer till kultur, historia och framtiden.

76 objekt, sju faktarutor, den sammanlagda längden på rutterna är 25 km:

Östergården–Hagalund, 21 objekt, cirka 5 km

Otnäs–Kägeludden, 18 objekt, cirka 7,5 km

Björnviken–Björnholm,  21 objekt, cirka 7 km

Västerhöjden–Solhöjden, 16 objekt, cirka 5 km

Litteratur

Kartan i pdf-format

Östergården-Hagalund

21 objekt, cirka 5 km

1 Centraltornet

keskustorni-web.jpg
Centraltornet.
Foto Vladimir Pohtokari.

Landmärket i Hagalund, kontorsskrapan med tretton våningar som ritades av Aarne Ervi och stod klar 1961, var en exceptionellt hög byggnad på sin tid. Högst upp fanns länge en utsiktsrestaurang.

Heikki von Hertzens plats finns ett utomhustorg som liknar dem i traditionella stadscentra. På trappan invid står Tapio Junnos bronsskulptur Häikäistynyt från år 1992. I kontrasten mellan den polerade och den skrovliga ytan kristalliseras motstridigheterna i den moderna människans liv. Skulpturen som donerades av föreningen Taidetta Tapiolaan (konst till Hagalund) är tillägnad von Hertzen, vars vision förde samman experter inom olika yrkeskårer i deras strävan efter en ideal trädgårdsstad.

Heikki Konttinens uttrycksfulla och humoristiska bronsskulptur Morsian från år 1983 skildrar tidiga Hagalund. Verket löstes in från skulpturtävlingen vid Hagalunds 20-årsjubileum 1972, men restes på sin plats först 1985.

Tapiostråket är huvudaxeln i Hagalund. Det en och en halv kilometer långa och nästan snörräta stråket förenar Västerhöjden, centrum och Östergården.

2 Centralbassängen

Bassängen som placerades i en gammal grusgrop och bildar mittpunkten för de viktigaste funktionerna var Aarne Ervis snilleblixt. Aarne Ervis bidrag vann detaljplanetävlingen för Hagalunds centrum 1954. Bassängen som stod klar 1963 har emellanåt varit en fiskodlingsanläggning och vid den har man även hyrt ut trampbåtar. År 2013 byggdes bassängen grundare så att den kan frysas till en skridskobana på vintern.

Aarne Ervis plats strax invid bassängen är granne till kulturcentret. I hörnet mot kulturcentret finns en mycket vacker rundhäll som består av ljus granit, grå amfibolit och mörk glimmergnejs. Graniten har kristalliserats av smält stenmaterial från en vulkan, amfiboliten har bildats i jordskorpan och gnejsen är havsbottensediment som hårdnat. Stenarterna blandades med varandra för 1 900 miljoner år sedan i cirka 10 kilometers djup och i en temperatur på 750°C då den svekofenniska bergskedjan bildades. Erosionen och tre istider har nött bort bergstopparna och till slut har grus och vågorna i strandkanten slipat ytan.

Geologia.fi

3 Esbo kulturcentrum

Stod klart 1989, arkitekt Arto Sipinen. Denna plats byggdes som den sista etappen till Aarne Ervis centrumplan för Hagalund 1954. Ursprungligen var platsen reserverad för en teater. Kulturcentrets mycket större byggnad som restes tre decennier senare smälter väl in i omgivningen. I mittdelen av den tvådelade byggnadsmassan finns en aula och foajéer som öppnar sig mot Centralbassängen. Tapiolasalen har 812 platser, Louhisalen 300–442 platser. Kulturcentret inhyser förutom Esbo stads kulturväsende även Tapiola Sinfonietta, Esbo musikinstitut, Hagalunds bibliotek och stadens samserviceställe samt Esbo arbetarinstitut.

I centret och dess omgivning ordnas varje år huvudstadsregionens största jazzevenemang April Jazz och den internationella filmfestivalen Esbo Ciné samt vartannat år Esbo internationella Pianovecka och festivalen KörEsbo.

Esbo.fi/kulturcentrum 
Apriljazz.fi
Espoocine.fi
Pianoespoo.fi
Kuoroespoo.fi

4 Garden-hotellet

I Ervis centrumplan stod det först en låg affärsbyggnad på platsen av hotellet Tapiola Garden. Den första hotellskissen var klar 1964 och byggnaden med 154 rum stod klar 1974. Genom ombyggnaden och utbyggnaden på den västra sidan 2008 fick hotellet 60 nya rum och en ny entré på samma plan med Tapiostråket.

Framför hotellet finns en brunn varifrån man pumpar grundvatten till centralbassängen. Bassängen läcker knappast men under varma sommardagar avdunstar vattnet fort. En gång i tiden var det populärt att hämta hem friskt dricksvatten från brunnen. Den självdrivande pumpen är sedermera borttagen.

Sokos-hotels > Esbo

5 Køgeparken

Parken har fått sitt namn efter Esbos partnerstad i Danmark, Køge som ligger i närheten av Köpenhamn. Esbo har åtta partnerstäder runtom i Europa och sex av dessa har fått en park kallad efter sig. Platsvalet för Køgeparken påverkades av att Danmarks drottning Margareta som ung flicka var på scoutläger på stränderna av Björnviken som öppnar sig framför parken. Køgeparken har bland annat använts för skulpturutställningar. De äldsta tallarna i parken är över 150 år gamla. På den ljusa och öppna växtplatsen har träden vuxit sig breda och korta i stammen.

Italienaren Antonio da Cudans bronsskulptur Luominen avaruudessa utsågs till vinnare av en tävling som arrangerades i samband med att Esbo blev stad 1972. I tävlingen ville man hitta ett verk som gav uttryck för Esbos utveckling under åren 1952–72. De organiska formerna av den 17 ton tunga skulpturen som avtäcktes 1980 är en välavvägd kontrast till den omgivande arkitekturen. Verket flyttades till sin nuvarande plats 2011 och avtäcktes på nytt 2013.

Koege.dk  
EMMA - Esbo moderna konstmuseum (Luominen avaruudessa)

6 Hagalunds kyrka

Kyrkan som är ritad av arkitekt Aarno Ruusuvuori stod klar 1965. På sidan av det kubikformade kyrkorummet finns ett dopkapell och de låga flyglarna som omger innergården inhyser pastorsexpeditionen, församlingssalen och klubbrum. Hagalunds kyrka har på grund av sin tydliga och asketiska utformning kallats för världens mest lutheranska kyrka. I salen monterades 2002 ljuskonstverket 3 av skulptören Helena Hietanen och belysningsarkitekten Tarja Ervasti. Verket följer kyrkoårets gång. Hagalunds församlingsförening grundades 1955 och församling 1960. Idag har församlingen 23 000 medlemmar.

Hagalunds urnlund stod klar 2004. Lunden är ritad av professor Ilmari Lahdelma. Den skyddade platsen vid kyrkan erbjuder det lugn och den privata atmosfär som en begravningsplats bör ha. Lika viktig är den slående utsikten mot vattenbassängen. Den naturliga slumpmässigheten i förhållandet mellan de av människan skapade konstruktionerna och träden skapar grunden för stämningen i urnlunden.

Esbo församlingar > Tapiolan seurakunta

7 Hagalunds simhall

Simhallen är ritad av arkitekt Aarne Ervi och färdigställdes 1965. Ombyggnaden och utbyggnaden som skickligt placerades under den gamla delen slutfördes 2005. Byggnaden ansluter till ett stort utomhusområde med två utomhusbassänger och solterrasser. Simhallens arkitektur avtecknas mot den mörka Rådaskogen, där trädbeståndet har varit i dåligt skick. För att skjuta upp förnyelsen av skogen med 20 år har skogen gallrats.

Esbo.fi > Hagalunds simhall

8 Östergården

Av de tre bostadsområdena som utgjorde det ursprungliga Hagalund byggdes det östra först utifrån Otto-Iivari Meurmans planutkast. Hagalunds grundsten murades här den 5 september 1953. Hagalunds första invånare flyttade in i småhusen i Östergårdens östra ända till julen 1953.

Talltornet som är ritat av arkitekt Aarne Ervi stod klart 1954. Samtliga 66 lägenheter i byggnaden som planerades för ensamboende är rymliga ettor. På taket fanns det ursprungligen ett café och en möteslokal. Kino Tapiola som likaså ritades av Ervi och hade 350 sittplatser var färdig 1955. Året innan slutfördes affärsbyggnaden "Glaspalatset" som inhyste bland annat ett post- och ett bankkontor.

Höghusen Mäntyviita och Sufika var färdiga 1954, arkitekt Viljo Revell. I dem testades för första gången i Finland hur elementtekniken påverkar konstruktionslösningarna och byggnadens yttre med sina bandfönster och kraftiga fogar. Folket fattade inte omedelbart tycke för nymodigheterna, utan kallade husen för traktorfabriken.

Klocka och bassäng. Tallbarrsstigen. Aarne Ervis komposition från år 1957 består av ett klocktorn, en vattenbassäng och en pergola. Den omgivande parken är ritad av Ervi och Jussi Jännes.

Värmecentralen från år 1956 torde rivas 2013.

Lodjur med unge. Lodjursgläntan, Tapiolavägen. Helvi Hyvärinens granitskulptur från år 1962 eftersträvar att återge den universala skönheten i skepnaden av ett djur. Verket var Bostadsstiftelsens gåva till invånarna i Hagalund.

Trädgårdsstadens uppkomst

Redan i Eliel Saarinens Storhelsingforsplan från 1918 fanns det i Björnvik och Alberga trädgårdsstäder i engelsk stil med spårförbindelse till Helsingfors. Idéen började först förverkligas i Trä-Kottby på 1920-talet. När Jorvasvägen hade öppnats för trafik inledde professor Otto-Iivari Meurman 1940 detaljplaneringen av markerna som tillhörde Hagalund gård. Beslutet från 1949 att flytta Tekniska högskolan till Otnäs påskyndade till sin del planeringen av Hagalund.

Den efterkrigstida bostadsbristen fick flera olika organisationer att tillsammans under ledning av Väestöliitto grunda Bostadsstiftelsen. Stiftelsens primus motor Heikki von Hertzen – som hade tidens bästa arkitekter och miljöplanerare till sin hjälp – antog det utopistiska projektet att bygga en bättre boendemiljö för alla samhällsklasser och för människor i olika skeden i livet. Senare byggde Bostadsstiftelsen också Hagalunds småsystrar i Jyväskylä och Rovaniemi.

Men idealen förändrades. Redan den sista och nordligaste av Hagalunds fyra bostadsområden representerar tydligt en helt annan planeringssyn. Också i trädgårdsstaden syns de olika årtiondenas skikt.   

Asuntosaatio.fi > Töistään tekijä tunnetaan  
Arkkitehtuurimuso (Finlands arkitekturmuseum) > Tapiola   
Esbo stadsmuseums webbutställning > Hagalund 50 år  

9 Bostadsaktiebolaget As. Oy Kontiontie

“Kontsarit.” Stod klara 1955, arkitekterna Heikki och Kaija Siren. Den ursprungliga tanken var att radhusen i Hagalund skulle erbjuda en möjlighet till en egen gårdsplan för dem som inte hade råd med ett egnahemshus. Kontsarits bärande stomme består av brandavskiljande murar i tegelsten. De övriga konstruktionerna är i huvudsak av trä. Gårdsplanerna avgränsas med träskjul och pergolor och garagen och servicebyggnaden ger skydd mot trafiken. I experimentet deltog Puutalo Oy som tidigare sålde frontmannahuspaket och därnäst utvecklade radhustyper som lämpade sig för storskalig produktion.

Arkkitehtuurimuseo (Finlands arkitekturmuseum) > kohteita 
Arkkitehtuurimuseo (Finlands arkitekturmuseum) > puutalo

Se Björnviken-Björnholm: objekten 21 Björnviken och 22 Flamängen

10 Konstnärsgillet i Finlands radhus

Stod klart 1955, arkitekt Aulis Blomstedt. Huset med tio ateljébostäder byggdes med tipsmedel. Ateljéerna har loft och stora fönster som vetter mot norr för ett jämnt ljusintag. 

Ateljeesaatio.fi > Tapiolan ateljeetalo

11 Ring I

Stod klar 1980. Finlands livligast trafikerade landsväg: år 2012 passerade i genomsnitt 91 000 fordon om dagen Baggböle och även på detta ställe kör dagligen nästan 25 000 fordon. För ringvägen planeras en trafiktunnel på sträckan Hagalund och Otnäs för att minska olägenheterna på grund av buller och damm samt för att frigöra plats för byggprojekt som binder samman området.

Ely-keskus.fi (ELY-centralen) > Uusimaan tiehankkeet  

12 Otnäs vattentorn

Stod klart 1972, arkitekt Alvar Aalto. Byggnadens yttre är 12-kantigt och påminner lite om en mutter. Vattencisternens volym är 6 000 m³ och tornet reser sig 52 meter ovanför markytan. I byggnaden under finns kontor och en toppvärmecentral.

13 Hagalund gård

Otnäs by bestod på 1540-talet av tre hus. Tatarerna brände ner byn under 25-åriga kriget i februari 1577. År 1630 slogs husen samman till en gård som 1812 skiftades vid Adolf Fredrik von Numers arvskifte. Kapten Carl Johan von Numers lät snart bygga Hagalund gårds huvudbyggnad, som hade drag av empirestilen men var anspråkslöst utsmyckad. Under Krimkriget lät staten fälla träd i skogarna som tillhörde gården och 100 soldattält stå i Otnäs hästhage under två års tid. Ersättningen för dessa och andra skador som betalades efter kriget år 1856 var 300 silverrubler.

Helsingforsiska bryggaren Paul Sinebrychoff köpte Hagalund 1857 och år 1859 också granngården, Otnäs herrgård. Delar av den långa lindallén mellan huvudbyggnaderna finns fortfarande kvar. Lyktstolparna är av modellen Hagalund. På det nuvarande Björnberget stod en vindkvarn vars stenar ännu finns kvar. Herrgårdsparken och gårdens skogar tog återigen skada under ryssarnas fästningsbygge 1914–17. Parken anlades på nytt 1919 enligt Paul Olssons planer. Herrgårdens ekonomibyggnader och arbetarkaserner revs på 1950–70-talen för att göra plats åt nya byggnader. Det enda som står kvar idag är ett svinhus från slutet av 1800-talet som numera används av Hagalunds ridskola.

Espoon perinneyhdistys Aurora > Sinebrychoffien Hagalund   
Tapiolan ratsastuskoulu

14 Innopoli

Företagskuvösens första etapp stod klar 1991, arkitekt Kaarina Löfström. Innopoli som idag är en del av Technopoliskedjan är ett kontorskomplex med full service för 300 tillväxtföretag i teknologibranschen. Innopolibyggnaderna står med sina kraftiga och massiva fasader mot ringvägen och med ett mjukare och mångformigare uttryck mot campuset. En lång korridor binder samman komplexets sex kubikformade delar. I den nordvästliga stäven finns en utsiktsbastu. Den andra etappen slutfördes 2002. På andra sidan av Teknikvägen ligger gamla Otnäs teknologiby.

Technopolis.fi > Innopoli

15 Vallarna

“Vallarit.” Bas XXXVII i Helsingfors landfästning under första världskriget var en bakre ställning och den egentliga frontlinjen låg två kilometer längre västerut i nivå med Tomtekulla. Basen har haft ett farligt läge, eftersom havet klipper av reträttvägen.

Helsingfors landfästning

Efter att Rysslands Östersjöflotta förstördes i Tsushima den 29 maj 1905 under det rysk-japanska kriget beslutade kejsaren Nikolai II att låta bygga ett stort fästningssystem för att skydda huvudstaden S:t Petersburg. Vallarna på den tillhörande Helsingfors landfästning grävdes från och med 1914 och ända fram till revolutionen den 15 mars 1917.

I fästningsarbetet deltog en stor hop invånare från huvudstadsregionen samt ryssarnas krigsfångar från Fjärran Östern. Befästningen sträckte sig utan avbrott från Nordsjö till Westend. De enda striderna på fästningen kämpades mellan röda garden och tyskarna i Alberga 10–11 april 1918 i slutskedet av finska inbördeskriget. Samtliga konstruktioner som hör till landfästningen är skyddade med stöd av lagen om fornminnen.

Esbo stadsmuseums webbutställning på finska > Vallihaudat  
Novision.fi > Helsingin maa- ja merilinnoitus   

16 Rådarvägen

Den behagligt svängande gatumiljön är en av de enhetligaste i Hagalund. Kedjehusen och Kolmirinne stod klara 1954, arkitekt Aulis Blomstedt. De tolv tvåvåningslägenheterna i de tre kedjehusen är alla 97 m² stora. Gårdsplanerna fortsätter rakt in i en skogbevuxen park. De små sovrumsfönstren på andra våningen som vetter mot bakgården var orsaken till att kedjehusen började kallas för hönshus. I höghusen med fem våningar är bostäderna 41–91 m² stora. Helheten binds samman visuellt av husens röda tegelfasader och den vitrappade våningen högst upp.

17 Silkesängen

”Silkkari(t), Silkkis.” Ängen syns på kartor redan 1706 och namnet Silkesängen 1916. De ursprungliga naturformerna har bevarats, fastän användningsändamålet har förändrats. Den över 600 meter långa ängen mellan två skogiga terrängåsar är idag en bollplan och en lekplats. Mittemot plaskdammen placerades odlingslotter främst med tanke på de Hagalundbor som bor i höghus. Lotterna gav liv och stämning åt parken, trots häckarna som planterades som insynsskydd.

På utsiktsplatsen i parkens östra ände ligger Otto-Iivari Meurmans park, medan den västra änden har fått namnet Aarnimaa. Gångvägarna belyses av lyktstolpar av modellen Hagalund som staden av misstag installerade i parken. Genom Silkesängen går vintertid ett skidspår som staden sköter om och längs vilket man kan ta sig till Esbo centralpark och vidare via Oitans hela vägen till Noux.

18 Lågstadieskolan Aarnivalkean koulu

Den av Heikki och Kaija Siren ritade skolbyggnaden stod klar 1957. Hagalunds folkskolas byggnad var ett uttryck för nya pedagogiska idéer: den lägre och den högre folkskolan hade sina egna klassrumsflyglar kring en centralkorridor. Mellan flyglarna fanns en tvärgående korridor längs vilken matsalen samt idrotts- och festsalen låg. Radhusen med lärarbostäder hör till samma komplex. Idag inhyser byggnaden lågstadieskolan Aarnivalkean koulu med 300 elever som i undervisningen betonar bland annat initiativtagande, samarbetsfärdigheter och samarbetet mellan hem och skola. 

Espoo.fi/aarnivalkeankoulu 

19Småhusområdet Drakelden

Stod klart 1957, arkitekt Jorma Järvi. Två klungor med sammanlagt tjugoett 81 och 100 m² stora 1-planshus. Placeringen av husen är noga avvägd. Planen var att bilarna skulle parkeras längs Drakeldsvägen så att gårdsområdena hålls särskilt trevliga.

20 Scoutstugorna

Bostadsstiftelsen arbetade aktivt även för att utveckla den sociala miljön och kulturmiljön och var initiativtagare till olika verksamheter. Redan från början understöddes grundandet och verksamheten av organisationer för undervisning, kultur, idrott och ungdomsverksamhet.

Pojkscoutkåren, Tapiolan Eräpojat, grundades 1954 och flickscoutkåren Tapiolan Tellervoiset 1961. Verksamheten etablerades i backen längs Studievägen med scoutstugorna byggda av Lions Club. Pojkarnas stuga brann ned på julnatten 1974 men en ny stuga byggdes omedelbart. På 1950- och 60-talen hade pojkscouterna Eräpojat en orkester med namnet Punppu som även uppträdde vid många publikevenemang. På backens södersida anlades 1996 Lionsparken med en minnessten av skulptören Kari Juva.

Tapiola.ning.com > Tapiolan partiolaiset
Lions Club Tapiola > historia

21 Hagalunds skola och gymnasium

Stod klar 1960, arkitekt Jorma Järvi. Utbyggnaden färdigställdes 1969, arkitekt Heikki Koskelo. De sexkantiga klassrummen representerade en ny, flexibel skolarkitektur och var även en symbol för en större avskildhet mellan enheterna än vad fyrkantiga former erbjöd. Hagalunds samskola var till en början skolstyrelsens försöksskola. Där inledde även den världsberömda Tapiolakören sin verksamhet. Den nuvarande högstadieskolan är musikinriktad och gymnasiet har en musiklinje samt en grupp för speciallång matematik. Sammanlagt har skolan cirka tusen elever. Byggnaden har fuktskador, varför högstadiet tillfälligt har flyttat till polisinstitutets lokaler i Otnäs och gymnasiet till Kilo. Byggnaden ska renoveras 2013–14. Den närliggande Tapioplanen har väntat på upprustning sedan år 2002. Till Hagalundsbornas förtret avlägsnades ismaskinerna 2007.

Tapiolankoulu.fi 
Tapiolanlukio.fi

Otnäs-Kägeludden

18 objekt, cirka 7,5 km

Aalto-yliopiston päärakennus
Aalto-universitetets huvudbyggnad.
Foto Vladimir Pohtokari.

1 Aalto-universitetets huvudbyggnad

Byggdes som huvudbyggnad för Tekniska högskolan 1964 utifrån planerna av Elissa och Alvar Aalto. Byggnaden dominerar det centrala campusområdet från en backe där Otnäs herrgårds huvudbyggnad hade stått sedan 1700-talet. Auditoriets tak sänker sig som en amfiteater över terrassgården. Flyglarna har små innergårdar. Förutom röd tegel har fasaderna svart granit och på arkitekturavdelningen vit marmor.

TKK:s bibliotek som avgränsar parken mot gatan stod klart 1970. I ett helhetskonstverks anda är även alla detaljer såsom dörrhandtag och armaturer formgivna av Aalto. Längs campusets parkvägar står lyktstolpar som likaså är formgivna av Aalto.

Aalto-universitetet

Det tvärvetenskapliga universitetet inledde sin verksamhet 2010 då Helsingfors handelshögskola, Konstindustriella högskolan och Tekniska högskolan som redan låg i Otnäs slogs samman och omorganiserades. Universitetet har 20 000 studeranden, 350 professorer och 4 650 övriga anställda.

Aalto.fi > Universitetets historia 

Tekniska högskolan grundades 1849 under namnet Helsingfors tekniska realskola. Skolan fick universitetsstatus 1908 och var då belägen i Sandviken. När verksamheten utökades övervägdes olika platser för skolan, till och med Tammerfors. Strax efter kriget när antalet studerande ökade väcktes tanken om att bygga ett campus i amerikansk stil någonstans i närheten av huvudstaden. En kommitté som leddes av professor Otto-Iivari Meurman rekommenderade slutligen år 1948 Otnäs av tre alternativ. För Otnäs hade Meurman redan tidigare på uppdrag av Hagalund gård upprättat en detaljplan. När staten hade köpt Otnäs herrgård och 100 hektar mark anordnades 1949 en planeringstävling för campus. Tävlingen vanns av Aino och Alvar Aalto med deras förslag som skickligt drog nytta av terrängformerna. Högskolans flytt till Esbo inleddes 1954 men den framskred trögt och var klar först 1974.

2 Otnäs metrostation

Från utsiktsterrassen i universitetets huvudbyggnad öppnar sig en utsikt mot Högskoleplatsen där huvudingången till Otnäs metrostation ligger. I planeringen av Västmetrons stationer har man förutom funktionalitet och ekonomi eftersträvat en arkitektur som passar in i den omgivande stadsbilden. På Otnäs station kommer man därmed att se tegelröda material och ny teknik. Planeringsarbetet utförs av arkitektbyråerna ALA och Esa Piironen.

Lansimetro.fi > Aalto-universitetets station  

Västmetron

Helsingforsmetrons västra avsnitt har planerats ända sedan 1950-talet. Beslut om lösningen som på många sätt påverkar södra Esbo fattades slutligen 2008. Alternativet var bland annat att utveckla ett eget snabbspårvägsnät. Metroprojektet torde vara slutfört 2015 och det omfattar en 14 kilometer lång dubbeltunnel med spår och underhållssystem samt sju nya stationer. Kostnadskalkylen ligger på en miljard euro. Samtidigt sker en övergång till automattåg och målet är att turintervallet ska vara 2 ½ minuter. Dagligen förväntas 100 000 passagerare. Västmetrons förlängning västerut har redan planerats ända till Stensvik.

Lansimetro.fi 

3 Alvarplatsen

Vid kanten av campusets centralpark står ett köpcentrum som ritats av Alvar Aalto och som stod klart 1965. I motsats till den rådande trenden har närservicen bevarats relativt väl i Otnäs. Bredvid ligger Aalto-universitetets studentkårs kontor. Tekniska högskolans, Helsingfors handelshögskolas och Konstindustriella högskolans studentkårer slogs 2010 samman till AUS. Kåren är en intressebevaknings- och serviceorganisation för sina 15 000 medlemmar. Via kårens 150 föreningar ordnas många slags fritidsaktiviteter.

Ayy.fi > Aalto-universitetets studentkårs historia

4 Dipoli

Byggdes 1966 som teknikstudenternas kårhus. Byggnaden är Reima Pietiläs och Raili Paatelainens första gemensamma arbete och en världsberömd sevärdhet inom området organisk arkitektur. Den mångformiga byggnaden är mycket välanpassad till sin omgivning. Huset har fler än 300 fönster vars vertikala karmar växer som träd i naturen.

Framför Dipolis sidodörr står Reijo Perkkos och Heikki Koivikkos verk Käpy som kunde öppnas genom att stoppa ner en mark i automaten. Den första att sätta igång skulpturen var Dipolis hedersgårdskarl, president Urho Kekkonen. Dipoli har ända sedan början varit en populär plats för kongresser. Från december 1972 till juli 1973 hölls i Dipoli informella förberedande diskussioner för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Redan då skissade man upp de berömda korgarna på agendan för OSSE-mötet i Helsingfors 1975.

Den svenskspråkiga nationen TF:s hus på den norra sidan av Dipoli stod klart 1966, arkitekt  Kurt Moberg.

Dipoli.fi  
Osce.org > history (Organization for Security and Co-operation in Europe)
Teknologforeningen.fi  

5 Bistervägen

Teknologstudenterna började ordna sina jippon redan 1882 då TKK ännu låg i Sandviken i Helsingfors. År 1924 dök den mystiske ingenjörsfiguren "jämeräpartainen insinööri" upp som initiativtagare och beskyddare av jippona. Med sin auktoritet samlar han fortfarande gång på gång samman teknologstudenterna för att ställa upp i jippon för hela landets väl.

Polyteknikermuseet  ligger på Bistervägen 3. Tegelstenarna som huset är byggt av härstammar från Sovjetunionens ambassad som förstördes vid luftattackerna mot Helsingfors under fortsättningskriget. Tegelstenarna revs och rengjordes genom talkoarbete.

Framför byggnaden finns ett 3 000 år gammalt gravrös från bronsåldern. På den tiden har platsen varit en kal klippö. Bredvid står nyare gravstenar till minnet av de tidiga studentkårerna vid TKK.

Polyteekkarimuseo.fi  

Teknologbyn

Teknologstudenterna rörde sig i Otnästrakten redan långt innan beslutet om att flytta högskolan dit hade fattats. Detaljplanen togs fram av Alvar Aalto. Studentkåren beställde planerna för de första husen i februari 1948. Teknologstudenterna ("tekarna") deltog ivrigt i byggarbetet och skaffade fram finansieringen för projektet med stor uppfinningsrikedom vad gäller medelsinsamlingen. Det ordnades lotterier och såldes nylonstrumpor och man utmanade till exempel apotekare ("apo-tekarna") till insamlingen. Den första etappen färdigställdes 1952. Idag har studentbyn 2 500 invånare.

På grund av sitt centrala men lugna läge och sin goda tekniska standard har Teknologbyn använts som tävlingsby vid många stora idrottsevenemang. Bostäderna fylldes av idrottsgäster vid OS 1952, EM i friidrott 1971 och 1994 samt VM i friidrott 1983 och 2005. Bland annat de fem nya husen på Otstranden 8 byggdes med tanke på VM 2005.

Ayy.fi    

6 Servistugan

Stod klar 1952, arkitekterna Heikki och Kaija Siren. Stugan är Teknologbyns hjärta och bas till exempel vid utlysningen av det årliga Valborgsjippot. Den okonstlade stämningen i huset som fungerar som studentrestaurang och allaktivitetslokal skapas av inredningen med ohyvlade brädor och synliga konstruktioner. Trappstegen till dörren på altansidan är stora naturstenar. Förebilden för stugan som teknologstudenterna bevarat genom sina traditioner är sannolikt en stuga vid namn Servin Maijan mökki i Alphyddan i Helsingfors, som var en populär festlokal bland tidiga teknologstudenter.

7 Otnäs kapell

Stod klart 1957, arkitekterna Kaija och Heikki Siren. Kapellet som teknologerna lät bygga överläts till Esbo församlingar 1972. Kapellet förstördes i en brand 1976 men byggdes upp igen precis som det hade varit och invigdes på nytt 1978. Byggnaden är känd i hela världen för sin arkitektur. Dess utrymmesserie fortsätter från byggnadens framsida via en låg entréhall till en sal med 140 sittplatser och vidare via en altarvägg i glas till skogsnaturen, där man rest ett kors direkt i urberget.

8 Strandpromenaden i Esbo

Strandpromenaden vägen är en 39 kilometer lång gång- och cykelled som fortsätter nästan oavbruten längs strandkanten från Tarvaspää till Stensvik. Rutten finns på tryckta kartor och det finns även en mobilapp om den.

Strandpromenaden

9 Naturaområdet i Bredvik

Från rundhällarna som den senaste istiden slipat fram öppnar sig en utsikt mot det 192 hektar stora Naturaområdet i Bredvik. Området är ett av södra Finlands bästa fågelvatten och också internationellt sett värdefullt. Förutom den låga och vassbevuxna havsviken avgränsar området till svämskogar, lundvegetation samt tidigare åkrar och busksnår. I utkanterna av skyddsområdet finns strandängar, vars utnyttjande som betesmark upphörde på 1960-talet. På en del av ängarna har denna verksamhet sedermera återupptagits, varvid beståndet av vadarfåglar har blivit mångsidigare. I Bredvik häckar bland annat kornknarren, den småfläckiga sumphönan samt fisktärnan och silvertärnan. Under flyttfärden stannar bland annat sångsvanen, rördrommen, salskraken och den blå kärrhöken i viken för en vilopaus. Stranden på den motsatta sidan domineras av Akseli Gallen-Kallelas ateljéhem Tarvaspää som konstnären byggde 1913 på Alberga gårds marker.

Utinaturen.fi > Bredvikens naturskyddsområde
Gallen-kallela.fi > Tarvaspään mestari

10 Martti Levóns park

Rektorn för Tekniska högskolan och VTT:s överdirektör, professorn, hedersdoktorn i teknologi och diplomingenjören Martti Levón (1892–1979) gav TKK universitetsstatus och hade en central roll vid beslutsfattandet om flytten till Otnäs. Dammen Ossinlampi har fått sitt namn efter Teknologbyns legendariska ledare, merkonom, hedersteknolog Ossi Törrönen (1915–2009). Törrönens memoarer, ”Ossin lässyt”, är ett viktigt dokument om teknologkulturen i Otnäs.

I utkanten av parken drevs redan 1962 Finland första kärnreaktor. Den har använts för forsknings- och utbildningssyften, produktion av isotoper och för cancerbehandlingar. VTT som underhöll reaktorn beslutade 2012 att lägga ned driften på grund av de höga kostnaderna. Med det tvärvetenskapliga forskningsprojektet om stadsbin, Melliferopolis, fick parken sommaren 2013 sexkantiga bikupor, som även kan användas som sittbänkar. På platsen ordnades även en ljudpicknick där DJ:er mixade bikupornas surr till avkopplande ljudlandskap.

Stadskoloniområdet stod klart 2013, arkitekt Sofia Tigerstedt. Odlingslotterna för nyttoväxter hyrs ut av föreningen som inrättats för detta ändamål – och som för sin del fortsätter Otnäs herrgårds jordbrukstradition.

Stuk.fi > Otaniemen tutkimusreaktori     
Issuu.com > Ossin lässyt
Melliferopolis.net
Espoo.fi > kasvimaita kansalle

Se stigen Östergården-Hagalund: objekten 11 Ring I, 12 Otnäs vattentorn och 13 Hagalund gård

11 VTT

Huvudbyggnaden som ritades av Alvar Aaltos arkitektbyrå stod klar 1975. Digitalo 2005, Tuomo Siitonen. Statens tekniska forskningscentral VTT inrättades i anslutning till Tekniska högskolan 1942. Dess uppgift var att stöda nationens krigsansträngningar bland annat genom att utveckla brandskyddet och granska bränslen och livsmedel. Sedermera har tyngdpunkten i VTT:s verksamhet övergått från att testa och utveckla industriella metoder till samhälleligt viktiga utredningsuppgifter och undersökning av nya teknologier. I dagsläget ligger tyngdpunkten på att omvandla innovationer till affärsverksamhet.

VTT.fi

12 Geologiska forskningscentralen

Centralen kartlägger och undersöker jordskorpan samt producerar information som främjar det hållbara utnyttjandet av naturtillgångarna för den stora allmänhetens, industrins, markanvändningens samt naturskyddets behov. Geologiska forskningscentralen har också en permanent stenutställning med bland annat en månsten som hämtades till jorden på 1970-talet. 

GTK.fi

13 Swing

Swing Life Science Center var den första företagsparken i Finland som sammanförde företag i välbefinnande- och hälsobranscherna. Dessa förväntades redan i början av 2000-talet blir vårt lands nästa Nokia. Swing växte 2012 med en sjätte enhet på andra sidan Björnholmsvägen och en sjunde planerades.

Swing.fi

Se stigen Björnviken-Björnholm: objekt 15 Kägelviken

14 Kägeludden

I Kägeludden låg tidigare en brygga där ångbåtar från Helsingfors till villaområdena på Esbo stränder stannade. I byggnaden som tidigare inhyste statsförvaltningens utvecklingscentral och Tallink Siljas huvudkontor finns numera  företaget Innofactor och en lunchrestaurang. På granntomten byggs en 122 meter hög kontorsskrapa, den högsta i Finland. Arkitekt är Helin & Co.

Keilarantatower.fi  

Silja Line

Finska Ångfartygs Aktiebolaget grundades 1883 för att frakta gods från Finland till England. Bolaget växte snabbt och snart sträckte sig rutterna ända till hamnar i Medelhavet. Efter första världskriget sköttes reguljärtrafiken mellan Finland och Sverige i samarbete mellan FÅA, Åbobaserade Bore och Stockholmsbolaget Svea. År 1957 bildade samarbetspartnerna Silja Line. År 2006 slogs bolaget samman med Tallink som grundats 1989 och blev Tallink Silja.

Tallinksilja.com > Tietoa Tallink Siljasta  

15 Otstranden

Hotellet som ritades av arkitekten och Italiens hederskonsul Benito Casagrande från Åbo stod klart 1979. Tekniska högskolans studentkår lät bygga hotellet som stöd för kongressverksamheten i Dipoli. Idag ägs hotellet av en internationell kedja. En fullständig ombyggnation slutfördes 2010. Det invidliggande forskarhotellet som tillhör Aalto-universitetet färdigställdes 2012. Metrons inverkan syns även här i form av ett planändringsförslag som skulle möjliggöra tilläggsbyggande på området. Från hamnen i Otnäs kan man sommartid ta turbåten till friluftsområden i Esbo skärgård samt åka på båtutflykter med program uti skärgården.

Espoo.fi > Asemakaavoituskohteet > Otaniemi  
Unihome.fi > Aalto Inn 
Esbo.fi > skärgårdstrafik 

16 Othallen

Othallen som ritades av Alvar Aalto stod färdig 1952. Hallen som har byggts på markgrund var en gång i tiden landets största idrottssal. Innan hallen var färdig ansågs den vara ett uttryck av teknologernas storhetsvansinne. Till Otnäs idrottscenter hör en gräsplan, en friidrottsplan, skridskobanor, två gatubasketplaner, tre tennisbanor och en motionsslinga. På sistone har även utövare av pilates och snowboardåkare hittat hit.

Esbo.fi > Idrottsparker  

Extra objekt

17 Naturstigen

Längs den tre kilometer långa leden med spångar kan man ta sig genom Naturaområdet i Bredviken till naturhuset Villa Elfvik. Längs med naturstigen finns två fågeltorn. Sommartid kan man träffa på betande kor längs rutten.

Naturens Hus Villa Elfvik

18 Försökshusområdet

Vaisalavägen 1–3. VTT:s byggnads- och samhällstekniska forskningsavdelning har ett område med försökshus där husteknik, allt från stomkonstruktioner till datasystem, testas i fältförhållanden.

Björnviken-Björnholm

21 objekt, cirka 7 km

Se stigen Östergården-Hagalund: objekt 1 Centraltornet

2 Hagalunds affärscentrum

Affärscentret byggdes utifrån Aarne Ervis förslag från år 1954 och stod färdigt 1961. Hagalunds affärscentrum var det första moderna promenadcentret i Finland. Beslut om utbyggnad hade fattats vid köpingfullmäktige redan 1967. Detaljplanen som baserade sig på en plan av arkitektbyrån Timo Penttilä fastställdes 1974.

Det nya affärscentret med sina bostadstorn som sträckte sig över Havsvindsvägen förverkligades på 1980-talet. I dagsläget finns fler än 100 affärer och tjänsteföretag i affärscentret. Hagalunds affärscentrum var länge det största stadscentret i Esbo. De övriga fyra stadscentra har moderniserats till samma standard på 2000-talet, medan Hagalund som nu förbereder sig på metrons ankomst är åter i färd att ta ett steg framåt. Hagalunds kollektivtrafikterminal blir en allt livligare knutpunkt då Västmetron tas i bruk 2015.

Tapiolatoimii.fi   
Lansimetro.fi > Hagalunds station

Se faktarutan för stigen Otnäs-Kägeludden: #Västmetron 

3 Minnesmärket över luftvärnet i Väderbacken

Boendeföreningen i Hagalund, Tapiolan Kilta, lät 1993 resa en M1931-kanon i parken till minnet av luftvärnet under de senaste krigen. Sammanlagt använde luftvärnet 22 likadana sovjetiska kanoner som hade tagits som krigsbyte. Fyra av dem användes i slutet av fortsättningskriget av det 32:a tunga luftvärnsbatteriet ur Helsingfors luftvärnsregemente ”Väst” som hade de västligaste eldställningarna i Helsingfors luftvärn.

I Väderbacken finns ett befolkningsskyddsrum i klass S6 med ledningscentral som tjänar fastigheterna i centrum. Under normalförhållanden används lokalen mångsidigt för idrott: brottning, judo, boxning, redskapsgymnastik, bordtennis, luftvapenskytte och bågskytte samt fäktning och skateboardåkning. Skyddsrummet måste vid behov kunna sättas in för befolkningsskydd inom 24 timmar.

Väderbackens idrottshall på servicekartan

4 Pellervo-Institutet

Pellervo-Institutets byggnad stod klar 1951–52, arkitekt var Veikko Leisten. Byggnaden för Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter (MTK) är den enda bevarade byggnaden från tiden före Hagalunds trädgårdsstad. Byggnaden och delar av dess interiör är skyddade i detaljplanen. Vid institutet utbildas förtroendepersoner och tjänstemän vid kooperativa företag, organisationer och föreningar som är medlemmar i Pellervo Sällskapet samt intressegrupper.

Pellervo-Institutet

5 Esbo stadsteater

Grundades 1988. Stadsteatern förverkligar årligen 2–3 egna produktioner i huvudsak med frilanskrafter och bjuder dessutom in utländska gästgrupper. Allt som allt sätts varje år upp 20–24 pjäser och antalet föreställningar uppgår till 170–180 stycken. Åskådarantalet är kring 30 000. Teatern har tolv fasta anställda. Teaterns huvudscen Norrskenshallen är byggd i ett tidigare tryckeri och den varierbara scenen omges av åskådarläktare på alla sidor. Teatern har redan länge sökt egna lokaler. Hyreskontraktet med fastighetsägaren MTK upphör 2016 och enligt aktuell kunskap kommer huset att rivas.

Esbo stadsteater

6 Kompletterande byggande

Att Hagalund snart får en metro syns redan som livligare byggande och i att tomternas användningsändamål ändras så att fler bostäder kan byggas. Före detta Metsäliittos kontorshus från år 1975 moderniserades och revs delvis 2012. På platsen ska fyra bostadshöghus med tretton våningar resas. På samma gång fick nuvarande Metsä Group mer utrymme för en energieffektiv nybyggnad som ritats av arkitektbyrån Helin & Co. Skulptör Ari Laitilas massiva verk i sten och trä Maan voima från år 2004 har flyttats undan medan byggarbetena pågår.

Pekka Helin ritade även Finnforests huvudkontor på andra sidan av Sunnanvindsvägen. Byggnaden stod klar 2005 och var på den tiden den högsta kontorsbyggnaden i trä i Europa. Idag ägs huset av LokalTapiola som hyr ut det till konsultföretaget Sito.

Metsagroup.fi > historia    
Projektiuutiset.fi > FMO Tapiola  

7 LokalTapiola-gruppen

Tapiolabolagen har sina rötter i ett ömsesidigt skadeförsäkringsbolag som inledde sin verksamhet 1857. År 1984 uppstod Tapiola-gruppen då Pohja, som grundats 1909, och Aura, som grundats 1917, slogs samman. Bankverksamheten inleddes 2004. År 2013 slogs Tapiola samman med Lähivakuutus och bolaget blev Finlands största skadeförsäkringsbolag. Huvudkontoret byggdes 1978 och är ritat av arkitektbyrån Ilkka Pajamies. Framför byggnaden står Hannu Sirens monumentala stålskulptur Kehitys från år 2002. På samma plats stod tidigare Westends tennishall som brann ned 1967.

Lahitapiola.fi > historia

8 Västerstranden

Då Hagalund byggdes ut i norr och i söder byggde byggföretaget A. Puolimatka under åren 1961–1964 ett litet bostadsområde med närbutiker och lekparker i Västerstranden. I gruppen ingår tre punkthus med tio våningar, två lamellhus i tre våningar samt tre radhus, samtliga ritade av Aarne Ehojoki. På södersidan färdigställdes 1965 fyra flervåningshus som ritades av Sakari Nironen. Byggherre var Haka.

9 Västerstrandens flada

På Björnvikens västra strand finns en flada alltså en vik som på grund av landhöjningen isoleras från havet. Den senaste istiden lämnade en stor grop i jordskorpan som långsamt rätar ut sig, i Esbo cirka tre millimeter om året. Ännu för 4 000 år sedan låg jordytan 15 meter lägre än idag och strandlinjen löpte på krönet av Otbacken. När förbindelsen med havet bryts helt, blir fladan en glo.

Strandlunden runt fladan befinner sig i naturtillstånd. Den främsta arten i lunden är klibbalen som kan bli upp till 150 år gammal och 30 meter hög. Klibbalen trivs på fuktiga ställen och utgör därför en väsentlig del av det nyländska strandlandskapet. Också i Esbo har det tidigare funnits en närapå sammanhängande klibbalszon. Avsikten är att bevara så många av de kvarvarande klibbalarna som möjligt.

10 Västerleden

Södra Esbos huvudled är en av de mest trafikerade vägarna i Finland och Hagalund är dess mest trafikerade avsnitt: till vardags färdas här mer än 69 000 fordon per dag. Den första Västerleden eller Jorvasvägen öppnades för trafik 1935–39. När staden växte byggdes den om till motorväg 1965. Västerledens tredje etapp med sina moderna bullerhinder blev färdig 1995.

Vägsträckningen för Jorvasvägen var ingen självklarhet den heller. De konkurrerande alternativen var Alberga, Granö och Drumsö. Det senaste blev valt bland annat på grund av att antalet broar skapade fler arbetstillfällen under byggtiden.

11 Westend

Den västra utkanten har i ett flertal storstäder blivit ett attraktivt bostadsområde. En av förklaringarna till detta är att på den tid då förorterna uppkom var stadskärnan utsatt för skorstensindustrins och kolvärmens föroreningar som vanligtvis drog österut, eftersom västliga vindar är vanligare på grund av jordklotets rotationsrörelse. Efter en del om och men inleds snart byggandet av ett femstjärnigt spahotell med arton våningar vid Westendporten.

12 Strandpromenaden i Esbo 

Strandpromenaden är en 39 kilometer lång gång- och cykelled som fortsätter nästan oavbruten längs strandkanten från Tarvaspää till Stensvik. Rutten finns på tryckta kartor och det finns även en mobilapp om den.

Strandpromenaden 

Östersjön

Yta 422 000 km², avrinningsområde 1,7 milj. km². Östersjön uppstod för cirka 7 000 år sedan ur det saltare Litorinahavet när landhöjningen sänkte de danska sunden. Till sin volym är havet den näst största bräckvattenbassängen i världen. Utanför Esbo har Östersjön en salthalt på cirka fem promille. Medeldjupet i Östersjön är bara 55 meter, i Finska viken 37 meter, vilket tillsammans med den småskaliga kusten och skärgården gör dess ekosystem särskilt sårbart för oljeolyckor och belastning på grund av näringsämnen.

Sällsynta djurarter i Östersjön är bl.a. östersjövikaren och tumlaren. Om vintrarna fryser 120 000–340 000 km² av Östersjöns yta till is, vilket bjuder på utmärkta möjligheter till skärgårdsutflykter. För att möjliggöra vintersjöfart från Hangö hamn skaffade Finland sin första isbrytare 1890. Isbrytning i alla vinterhamnar inleddes först 1971. Numera finns det 8 200 km märkta farleder för handelssjöfart och båtliv.

Facebook.com/itameri 

Trafikverket > Farleder och kanaler  

13 Björnholm

Ön som på havssidan har bevarats som vildmark har bra blåbärs- och svampmarker och framför den kan man fiska sik. Vandringsleden går i en tallbevuxen sluttning. De äldsta träden börjar redan bilda sköldbark. Om några årtionden är träden uråldriga furor som till och med håller i skogsbränder och som i södra Finland kan bli upp till 500 år gamla. För Hagalund har tallen stort symbolvärde, vilket också syns i namnen på idrottssällskap. Skogens bruksvärde hotas av den planerade öppna schaktningen för metrons servicetunnel.

På Björnholms badstrand står David Nash träskulptur Ladder från 1989. Med sin mycket bekanta form uttrycker den en fysisk och mental övergång från ett rum till ett annat. Verk med temat stege av den walesiske konstnären finns runtom i världen, bland annat i Japan och på Brittiska öarna.

På den sida av ön som vetter mot Björnsund finns landvallar från Krimkriget på 1850-talet. På Björnholm byggdes fyra artilleribatterier för att backa upp Sveaborgsförsvaret när "den engelska flottan kom med mord och med brand".

sinebrychoff_huvila_web.jpg
Sinebrychoffs villa på Björnholm. Foto Tommi Ista.

14 Sinebrychoffs villa på Björnholm

På den tiden då den inom bryggeribranschen framgångsrika släkten Sinebrychoff ägde den av Hagalunds gård utbrutna gården Björnholm idkades jordbruk och villaliv på gården. Villa Björnholm, ritad av friherre Karl August Wrede, stod klar 1892. Villan restaurerades 1989 under ledning av professor Juhani Pallasmaa. Den tidigare trädallén från villan mot herrgården är till största delen borta idag.

Helheten, som påminner om ett italienskt renässanspalats, är byggnadskonstnärligt den mest värdefulla 1800-talsvillan i Esbo. Också villans fasta inredning i nyrenässans med takmålningar, kakelugnar och paneler är synnerligen omsorgsfullt utförd. Huset som numera ägs av staden och används som konsthall kan hyras för privata tillställningar. På stranden finns en båtbrygga där även sjöbussar kan anlägga.

På Hanaholmen, som hör till Esbo, finns ett kulturcentrum för Sverige och Finland.

Esbo stadsmuseums webbutställning > Sinebrychoffin huvila Karhusaaressa   
Hanaholmen.fi

15 Kägelviken

Strandområdet vid Kägelviken har blivit ett modernt huvudkontorskvarter, vars siluett är Esbos visitkort. De viktigaste företagen är verksamma inom högteknologi. I och med metron har området blivit ännu attraktivare.

Nokiahuset som ritades av Pekka Helin stod färdigt 1997 och utvidgades 2001. Byggnadens två delar består av en ljusgård som omges av triangelformade, varierbara kontorsområden. Kone Building stod klar 2001, arkitekt Antti-Matti Siikala. Tornet med sina arton våningar är nästan helt i glas på utsidan. På en av fasaderna ser man företagets egna hissar. Radiolinjas hus som ritades av Mauri Tommila stod klart 2001. I dagsläget hyrs lokalerna av kommunernas pensionsförsäkringsbolag Keva. Keva lät 2012 bygga ett nytt torn alldeles invid den kommande metrostationen. Nestes torn ”Raades tand” stod klar 1976, arkitekter var arkitektbyrån Castrén-Jauhiainen-Nuuttila. Det 87 meter höga tornet med stålstomme var Finlands första riktiga skyskrapa. Idag används byggnaden av energibranschens mångsysslare Fortum. För tornet byggdes i sin tid till och med ett eget daghem.

Nokia.com > Nokian tarina
Kone.com > historia   
Wikipedia.org > Radiolinja   
Nesteoil.fi > historia   
Fortum.com > historia

16 Björnholmsknuten

Anslutningen färdigställdes 1995 och i den står två vägkonstverk: Anne Eerolas 9 000 kg tunga aluminiumskulptur Purjeet beskriver Västerledens maritima anda och förenar den med Otnäs teknologilandskap. På anslutningens södersida står Hannu Sirens 200 meter långa Vastuu som består av en liten form i vägkröken, en skrovlig svart del och en bergskärning i rödgranit. Verket ska tilltala förbipasserande som tappat kontakten med naturen.

17 Österskogen

Österskogen bildar en viktig skyddszon mellan Västerleden och bebyggelsen. Området har börjat förnyas genom luckhuggning. Den del som gränsar mot Västerleden planterades med tall 2001.

Ytformerna på rundhällen på stranden finslipades under istiden för 10 000 år sedan. Stenmaterialet är blandsten som får sin ljusrosa färg av kalifältspat. De äldsta initialerna som med vacker handstil ristats i berget är från år 1839.

Där stigen kröker sig stod tidigare Björnviks torp. Bakom torpknuten hämtade man någon gång i början av 1900-talet en julgran till stugan. När våren kom fortsatte granstumpen att växa med kraftiga förgreningar. Fram till alldeles nyss var granen ett synligt landmärke och en länk till livet före det moderna Hagalund. I skogsdungen står även Björnholma gårds gamla portstolpar.

18 Österstranden

Österstranden med sin närservice byggdes som en fortsättning på det östra bostadsområdet under åren 1960–64. I "Guldstranden" bodde bland annat Heikki von Hertzen, Tapio Wirkkala och Helvi Sipilä. En stor del av bostäderna har fri utsikt över Björnviken, även om utsikten under byggtiden var ännu öppnare. Uppe längs Åsbysket finns de enda husen som Alvar Aalto ritade till Hagalund. De sju tornhusen från åren 1962–67 bildar en motvikt till Revells ”Fickpluntor”. Terrasseringen av husens fasader och husens placering upprepar det för Aalto karakteristiska solfjädersmotivet. Skötseln av skogarna i Österstranden försummades länge och trädbeståndet var för tätt innan skogen 2001 gallrades för att förnyas. I området finns en ekologiskt värdefull strandlund, som ska lämnas i naturtillstånd. Klibbalsskogarna och tallskogarna på bergen är landskapsmässigt viktiga. 

Arkkitehtuurimuseo > Itäranta   

19 Kägeluddens metrostation

Västmetron torde vara klar 2015 och föra med sig ett flertal projekt för kompletterande byggande. Mest har man uppmärksammat de runda bostadstornen som planeras i den direkta närheten av Kägeluddens station och varav det högsta skulle resa sig 127 meter över havet. Sammanlagt skulle de fyra tornen ha kring ettusen bostäder. I projektet ingår även tunnelbygge för Ring I samt byggande av ett parkdäck ovanpå den. Om detaljplanen som redan godkändes ansöktes besvärstillstånd till Högsta förvaltningsdomstolen sommaren 2013.

Lansimetro.fi > Kägeluddens station     
SRV.fi > Keilaniemi 
Espoo.fi > Espoon korkean rakentamisen periaatteet

Se faktarutan för stigen Otnäs-Kägeludden: Västmetron

20 Flyttblocket

I närheten av övergångsstället syns ett litet flyttblock. Blocket, som är ungefär fyra kvadratmeter stort och väger 10 ton, hamnade här med ett isberg som flöt i smältvattnet efter den senaste istiden för 10 000 år sedan. Stenarten är Viborgs rapakivi som är över 1 600 miljoner år gammal. Av den världskända rapakiviarten finns den största delen i Finland. Därför har stenarten samma namn på alla språk. I folktradition har stora lösa stenblock liksom också hål som nötts i berg och kummel betraktats som trollens eller djävulens tilltag.

Geologinenseura.fi > rapakivigraniitit (pdf)

21 Björnviken

Björnviken utgör en väsentlig del av Hagalunds landskapsbild. Efter att Västerledens näs byggdes har viken övergötts och blivit grundare. Medeldjupet i viken är bara 1,6 meter och dess vattenomlopp är inte tillräckligt. Staden har redan länge planerat att viken ska underhållas genom muddring. Man kan köra med båt in i viken under Västerleden, högsta höjden vid underfarten är cirka tre meter och farledens djup är 1,5 meter. I båthamnen finns sammanlagt 438 båtplatser.

Grandungen i Björnvikens botten har drabbats av rotsvamp. Skogen började förnyas 1999
genom luckhuggning. I luckorna planterades ekplantor. På så sätt försöker man bevara skogens siluett trots kommande åtgärder. För att stärka skogsbrynet vid den öppna strandlunden planterades i början av 2000-talet barrträdsgrupper med arbetsnamnet ”Hagalunds vinterpäls”.

Tapiolanvenekerho.fi > Otsolahti

22 Flamängen

De centrala öppna parkerna i Hagalund är planerade av landskapsarkitekt Jussi Jännes. Den principiella tanken har varit att lämna Hagalund gårds tidigare åkrar obebyggda och reservera dem för allmän rekreation. Utgångspunkten i planeringen av Flamängen var havsutsikten mot Björnviken och den representativa infarten
till Hagalund. Parken kunde också beundras från Centraltornets takkafé eller då man kom sjövägen till Hagalund.

Storleken på planteringarna och deras kraftiga former planerades så att de passar in i representationslandskapets skala. Om våren blommar de kraftigt röd-gula tulpanplanteringarna som motvikt till den spirande grönskan i landskapet. I den nedre delen av ängen fanns en liten komposition bestående av vattenbassänger och en bro. När byggarbetsplatsen för metron försvinner kommer man att försöka återställa Flamängens ursprungliga utseende.

Extra objekt

22 Pluto

Invid cykelvägen längs Västerleden, vid Hanaholmens anslutning, finns en miniatyrmodell av planeten Pluto i skalan 1:1 miljard. Pluto ingår i Astronomiska föreningen Ursas skalmodell av solsystemet. Solen är ett stålklot med diametern 140 centimeter på toppen av en 20 meter hög stolpe. Den finns på 6 102 meters avstånd i Smedjebacka i Helsingfors. Också de övriga planeterna finns i omgivningarna kring Bredviken.

Ursa.fi > Pluto

Västerhöjden-Solhöjden

16 object, cirka 5 km

Se stigen Östergården-Hagalund: objekten 1 Centraltornet , 2 Centralbassängen  och 3 Esbo kulturcentrum

4 Ortodoxa kyrkan

Kyrkan, som fått sitt namn efter helgonet Herman Alaskalainen, stod färdig 1998. Den ritades av Paul Hesse. Herman var en munk vid Valamo kloster som 1792 begav sig ut på missionärsarbete bland eskimåerna i Alaska. Han anses vara den person som införde den ortodoxa tron i Nordamerika. Helsingfors ortodoxa församling stiftades som en ryskspråkig församling 1827. Idag har den kring 3 000 medlemmar i Esbo och Grankulla. Gudstjänster förrättas på finska, kyrkslaviska, svenska, grekiska och engelska. Ortodoxerna anser sig bära vidare den ursprungliga kristna kyrkans tradition som det romerska patriarkatet bröt med 1054. Parterna lyste varandra i bann som upphävdes först 1965.

Espoonortodoksit.fi

taidepoliisi-web.jpg
Konstpolisen pekar i riktning mot Weegee-huset. Foto Tommi Ista.

5 Konsten på Flitarvägen

Bronsskulpturen Taidepoliisi som står i rondellen är ett verk av Hagalundkonstnären Pekka Kauhanen från 2006. Polisen dirigerar trafiken mot WeeGee-huset med sina tre händer. På för detta Galleria Otsos tak på Flitargränden snurrar vinden Antti Maasalos lekfulla verk Tutkimusmatkailija från 1985. I Utställningscentret WeeGees trädgård står Eero Hiironens 6,5 meter långa Pro Aqua, Raimo Utriainens Virta I samt Pertti Kukkonens betongstängsel Mutkia matkassa.

6 Värmecentralen

Hagalundborna tvingades till en början vara mycket självförsörjande i Esbo landskommun; till och med vattnet hämtades från Helsingfors. 1956 togs Finlands första värmecentral med fjärrvärmeproduktion i bruk på Tallbarrsstigen. Byggherre var Otsolahden Lämpö Oy som ägdes av Bostadsstiftelsen och samma bolag byggde också det första fjärrvärmenätet under Hagalunds första byggetapp. På Flitarvägen stod år 1960 ett elektricitets- och värmeproducerande kraftverk färdigt. Det byggdes av Tapiolan Lämpö Oy, som likaså hade grundats och ägdes av Bostadsstiftelsen.

Tapiolanlampo.fi > yritys

7 WeeGee-huset

Weilin+Göös boktryckeri som ritades av professor Aarno Ruusuvuori blev färdigt 1964–67. För att maximera den enhetliga golvytan användes massiva stödpelare, som bär upp takblocken. WeeGee-huset är ett av konstruktivismens betydande verk från 1960-talet och i byggnaden syns en strävan efter seriella, duplicerade och geometriska former. Miniatyren av den skyddade byggnaden finns i samlingarna vid museet för modern konst i New York. Utbyggnaden färdigställdes 1974 och 2002–06 sanerades byggnaden enligt planer av arkitektbyrån Airas Arkkitehdit.

Idag används cirka 17 500 m2 av ytan för kulturfunktioner. I huset verkar Moderna konstmuseet i Esbo EMMA, Esbo stadsmuseum, Helinä Rautavaaras museum, Finlands leksaksmuseum Hevosenkenkä, Finlands urmuseum samt Esbo bildkonstskola och Galleria Aarni. I entréhallen finns förutom ett evenemangstorg också en restaurang, ett café och en museibutik. I gaveln finns ännu gymnasieskolan Etelä-Tapiolan lukio som har 440 elever och samhälls- och ekonomiinriktning.

År 2012 landade Matti Suuronens plasthus Futuro nummer 001 på WeeGees baksida.

Weegee.fi    
Etela-tapiola.fi   
Esbo bildkonstskola

8 Eeva Kilpis poesi- och fjärilspark

Parken anlades 2004 på önskan av författaren i närheten av hennes hem. I sluttningen växer blandskog som domineras av vårtbjörk och som lämnats orörd i naturligt tillstånd. Farliga träd längs gångvägen fälls, men stammarna lämnas kvar på marken där de murknar. I kanten av den öppna ängen trivs fjärilar.

Eeva Kilpi föddes 1928 i Hiitola på Karelska näset, läste till lärare men började i stället skriva. Det första verket kom ut 1959. Bland Kilpis teman finns till exempel karelskhet, natur och relationer. Hon har skrivit djärvt om handikappades och kvinnors liv och också gett ut noveller och dikter. Eeva Kilpi har fått statspriset för litteratur tre gånger, Pro Finlandia-medaljen och ett flertal andra priser.

9 Bostadsaktiebolaget As. Oy Kehrääjä

Husen stod klara 1960, arkitekterna Kaija och Heikki Siren. De tre kedjehusen som på ett livfullt sätt placerats i björkdungen inrymmer 14 tvåvåningslägenheter, samtliga med 99 m².

10 Hagalunds idrottspark

I idrottsparken finns två gräsplaner, en sandplan, friidrottsplatser, en konstgräsplan med sand samt mycket mångsidiga idrottshallar.

I Hagalunds idrottshall finns planer för innebandy, basket och fotboll samt utrymmen för judo, styrketräning och balett. I hallen spelar bland annat Tapiolan Honka och Oilers och på isen i allaktivitetshallen Barona Areena spelar Espoo Blues. Esport är Europas största inomhushall för idrott med över 50 racketsportplaner varibland 16 tennisbanor, en hellång fotbollsplan och en löpbana, fitnesstjänster, ett kampsportcenter och ett idrottscenter för barn.

Metrostationen kommer att ligga på idrottsparkens södra sida. På norra sidan går vintertid ett skidspår som staden sköter om och längs vilket man kan ta sig till Esbo centralpark och vidare via Oitans hela vägen till Noux.

Esbo stads idrottsplaner på servicekartan    
Baronaareena.com
Esport.fi > yritystietoa 
Lansimetro.fi > Idrottsparkens station 

11 Lågstadieskolan Jousenkaaren koulu

Skolbyggnaden som ritades av Osmo Sipari stod klar 1960. Byggnaden, som först inhyste folkskolan Metsolan kansakoulu, är i likhet med ett bostadshus strukturerat i grupper om fyra klasser, som har en egen gård västerut, ingång och trappa. Specialklasserna och de gemensamma utrymmena finns en trappa ner, klassrummen på den övre våningen. I helheten ingår två radhus med lärarbostäder. I Jousenkaari skola började de första musikklasserna i Esbo 1969. Skolan rustades upp och fick mer utrymmen vid en renovering som pågick 1996–99. Idag har lågstadieskolan 290 elever och i undervisningen ligger tyngdpunkten på musik och språk.

Strax väster om skolan finns en löpgrav som hör till bas XXXIII i frontlinjen för Helsingfors landfästning från första världskriget. Löpgraven stöddes av artillerifästningar i Väderbackens och Krämarbergets terräng. Invid anlades 2012 ett stadskoloniområde med 64 lotter i anda med det ursprungliga trädgårdsstadsidealet.

Espoo.fi/jousenkaarenkoulu  
Espoo.fi > kasvimaita kansalle

Se faktarutan för stigen Östergården-Hagalund: Helsingfors landfästning  

12 Kanonvägen

Försvaret vid Helsingfors landfästning bestod av ett infanteri med stöd av ett starkt artilleri. Baserna bestod av krigsställningar och kanonbatterier med ammunitionsförråd. Särskild vikt lades vid de kanonvägar som förenade befästningsanläggningarna och utmed vilka trupper och utrustning kunde flyttas under pågående strider. Förbindelsevägarna eller kanonvägarna byggdes av makadam (stenkross) och kullerstenar. Vägarna dränerades noga för att de skulle vara i användbart skick även under menföre. Många kanonvägar är fortfarande kvar nästan hundra år efter att de byggdes och utgör till exempel grunden för friluftsleder, som här. Också gatan Bågsvängen följer linjen för en gammal kanonväg.

Esbo stadsmuseums webbutställning > vallihaudat

13 Solhöjden

Helheten, som tillhörde den sista byggetappen i det ursprungliga Hagalund med Bostadsstiftelsen som byggherre, byggdes i tre steg åren 1969, 1982 och 1983. Området är byggt enligt ett förslag av Raili och Reima Pietilä, som vann en inbjuden tävling om planeringen 1962. Byggnaderna som har varierande dimensioner och följer terrängformerna bildar en naturnära helhet, vilken kompletteras av en liten affärsbyggnad. Berghällens södra och västra sluttningar är mångformigt byggda med småhus. På toppen finns infanteriställningar som hör till Helsingfors landfästning.

Housingprototypes.org > Suvikumpu/Suvituuli

14 Västerledens väglandskap

Färdigställdes 1995 i samband med att Västerleden breddades. Planerare var Jarmo Suominens team Trollius. Vid Väderbacken och Hagalid har de åsliknande landvallarna längs vägen förenats med bullerhinder i stål och broar. Färgskalan är vald efter Hagalunds färger, grönt och vitt. Sommartid framhävs grönskan tack vare de 43 000 planterade växterna.

15 Arabbyn

Stod klar 1964, arkitekt Jorma Järvi. De sjutton atriumhusen i Hagalid, byggda av Haka, är alla 120 kvadratmeter stora. Husens halvslutna innergårdar eller atriumgårdar vetter mot kvällssolen. Byggnaderna är dessutom kopplade till varandra och bildar således skyddande huskedjor. Vyn som bildades av den öppna åkern och de vita murarna förde tankarna till Mellanöstern, därav tilltalsnamnet.

16 Hagalid

Området som planerades av Sakari Nironen färdigställdes 1963–64. Bostadsmarknaden i Finland delades under flera årtionden mellan två aktörer, Haka, som hade sin bakgrund i vänsterfalangen, och borgerliga Sato. Även i Esbo genomförde Haka stora områdesbyggnadsobjekt, där man ofta betonade en seriell och rationell arkitektur. I Hagalund genomförde Haka entreprenaden med de tio elementhusen emellertid med pelarbalkstomme. Tack vare denna lösning och de lätta mellanväggarna kunde på ett exceptionellt vis individuella planlösningar genomföras i bostäderna.

fi.wikipedia.org > Haka (rakennusliike)

17 Gråskinnstorget

“Orski.” Området färdigställdes 1960–63, arkitekt Veijo Malmio. Hagalunds västra bostadsområde byggdes efter den östra och fick en tätare bebyggelse. Mitt i området finns Gråskinnstorget med småstadskaraktär. Till hörnet planerades en vattenbassäng, men den blev aldrig byggd. När Hagalunds affärscentrum byggdes ut till ett regioncentrum ledde detta på 1980-talet till försämring av tjänsterna i trädgårdsstadens tre bostadsområden. Bland annat har ett tiotal dagligvaruaffärer lagt ned sin verksamhet. Lokalerna används idag för andra funktioner än för närservice.

Centralgaraget i början på Bågsvängen stod klart 1961, arkitekterna var Kaija och Heikki Siren. Hallen med två våningar rymde ursprungligen 71 bilar och i anslutning till den fanns en mack. Sedan dess har antalet personbilar i vårt land mer än tiofaldigats.

18 Fickpluntorna

”Tornarit.” De av Viljo Revell ritade husen färdigställdes 1959–61. På den högst belägna platsen i Hagalunds västra bostadsområde placerades detta landmärke som bestod av fyra tornhus med nio våningar. De två nordligaste husen var bland de första bostadssparobjekten i landet. I ett av husen är alla lägenheterna ettor och tvåor, medan de tre andra i huvudsak har treor och dessutom på varje våningsplan en fyrarumslägenhet med balkong. Till helheten hör även Revells låga lamellhus. Tornhusen började kallas fickpluntor redan innan de var färdiga; namnet inspirerades av de fartfyllda takbasturna. Byggnadernas siluett har blivit en symbol för hela Hagalund. Vid infarten till tornplanet finns Viljo Revells torg.

Namnet Kanonbacken härstammar från det 32:a tunga luftvärnsbatteriet ur Helsingfors luftvärnsregemente ”Väst” som hade en eldställning på samma plats som fickpluntorna idag står.

Se stigen Östergården-Hagalund: objekt 1 Tapiostråket

19 Heikintori

Stod klart 1968, arkitekt Aarne Ervi. Lösningarna i affärscentret Heikintori föregick dagens köpcentra. Tapiostråket som löper genom byggnaden ansluter den täckta affärsgatan direkt till stadsstrukturen. Förbindelsen framhävs visuellt av att plattsättningen på utomhusområdet fortsätter in. I köpcentret finns 46 specialaffärer och Hagalunds postkontor.

Heikintori.fi

Se stigen Björnviken-Björnholm: objekt 2 Hagalunds affärscentrum

Litteratur

  • Espoo – oma lukunsa. Pertti Maisala 2008. Esbo stadsplaneringskontor.
  • Espookirja. Uolevi Itkonen 1992. Esbo stad.
  • Espoon luontokohteet. Harri Anttila och Kati Berninger 2004. 7:e upplagan Esbo miljöcentral.
  • Byggnadskulturen och kulturlandskapet i Esbo. Erkki Härö 1991. Andra, reviderade upplagan. Esbo stadsmuseum.
  • Helsingfors, Esbo, Grankulla, Vanda: arkitekturguide. Arvi Ilonen 2000. Otava.
  • Koti vaiko kasarmi lapsillemme? Heikki von Hertzen 1946. Väestöliitto.
  • Kuka kaivoi vallihaudat? Webbutställning 1998. Esbo stadsmuseum.
  • Lähiöt ja tehokkuuden yhteiskunta. Johanna Hankonen 1994. Tammerfors tekniska högskola, avdelningen för arkitektur 551. Gaudeamus och Otatieto Oy.
  • Namnen i Hagalund hör till stadsbilden. Marja Viljamaa-Laakso 1992. Esbo stad.
  • Sydämellistä yhteiselämää. Espoon koulutaloja 1873–1990. Kari Jormakka 1991.
  • Tapiola = Hagalund: liv och arkitektur. Timo Tuomi (red.) 2003. Bostadsstiftelsen och Esbo stad.
  • Vanha Hagalund. Eeva Eskola 1972, andra upplagan 1984. Esbo stad.
  • Westend – Huvilakaupunki. Erik Gillberg, Asko Siukosaari, Sirkka Paikkala m.fl. 1990. Esbo stadsmuseums hembygdsserie 1.