Den internationella dag mot homo-, bi- och transfobi

  • Dela på Facebook
  • Dela på Twitter
17-05-2021 Medlem i Esbo jämlikhetskommitté

Idag är det den internationella dagen mot homo-, bi- och transfobi. Homo-, bi- och transfobi förekommer inte bara i interaktionssituationer mellan individer utan också i samhällets strukturer. Det möts i situationer och platser som de som hör till dessa minoriteter kanske inte ens kan tänka sig.

De idrottstjänster som erbjuds av staden utesluter en del människor eftersom det saknas könsneutrala omklädnings- och tvättrum.

Berättelsen om Esbo håller på att uppdateras, och jag har hört att man i den också kommer att göra minoriteter mer synliga.

Barnet skulle vilja ha tre föräldrar för att se daghemmets våruppträdande men bara två släpps in.

Det skulle vara väldigt lätt att bara räkna upp en stor lista över missförhållanden och säga att de bör ändras utan att berätta hur det ska göras. Många diskriminerande saker i strukturen är lätta att rätta till genom utbildning.

Patientjournaler i hälsovården börjar med en ”en xx-årig kvinna...”, även om kunden skulle vara en transman. Korrigering av personbeteckningen lyckas inte till hälsotjänsternas uppgifter, vilket höjer klientens tröskel att söka stöd och hjälp vid hälsoproblem.

Man kan inte förvänta sig att daghemmets personal ska tänka att barnet kan ha tre föräldrar fast de inte skulle ha vetat det tidigare. Man kan inte heller anta att sjuksköterskor och läkare inom hälsovården skulle tycka att det skulle vara sårande att börja med en text som en xx-årig kvinna av en person som inte är kvinna, även om personbeteckningen säger så. Det krävs en utomstående person för att förklara och motivera detta.

I skolan kan lektioner om sexualhälsa bara tangera sexualitetens mångfald och könsmångfald. Undervisningen är starkt inriktad på sexuellt umgänge mellan en man och en kvinna. Med andra ord kan lektionerna om sexualhälsa komma in på sexualitetens mångfald och könsmångfalden, men undervisningen är starkt inriktad på penetration i heterosex.

Jag har ofta stött på tanken och illusionen om att det är jobbigt och tidskrävande att organisera utbildningen. I själva verket ger en halvtimmes föreläsning resultat. Det bevisade jag själv när jag i min egen skola höll en halvtimmes föreläsning om könsmångfald: personalen började genast använda nya metoder i undervisning och möten med studenter.

En hälsovårdare berättar högt sin egen övertygelse med vetskap om kundens sexuella läggning och/eller kön, men vägrar att flytta kunden till en annan hälsovårdare.

Att utbilda personal är en fråga om värderingar. Det är ett aktivt val om staden också ger synlighet åt minoritetsgrupper och hur minoritetsgrupper syns i stadens kommunikation. Det är också ett aktivt val hur minoriteter syns i stadsbilden.

I Esbo finns ingen kultur eller underhållning riktad till regnbågsmänniskor. Vi måste åka till Helsingfors om vi vill se regnbågskonst, fira tryggt eller lyssna på föreläsningar om saker som berör oss.

I Helsingfors har Helsingfors Pride, som har blivit en stor händelse under en hel vecka, samlat in tusentals Esbobor. Varför kan inte Helsingfors Pride synas starkare också i Esbo? Det skulle ge de Esbobor som hör till minoriteter en känsla av att ha välkomnats, accepterats och synts.

Det känns som om jag inte är viktig för staden eftersom jag hör till en sexuell minoritet och könsminoritet.

Det är dags för Esbo att resa sig och visa att det är en mångsidig stad där alla invånare har det bra. Det har länge talats med fina meningar om mångfald och jämlikhet, men nu är det dags för Esbo att arbeta konkret och ta ord till handling.

De kursiverade meningarna i blogginlägget är saker som Esbobor som hör till en sexuell minoritet eller könsminoritet har sagt.

Skribenten är medlem i Esbo jämlikhetskommitté