Likabehandling

  • Dela på Facebook
  • Dela på Twitter

Likabehandling av personer med funktionsnedsättning och deras lika möjligheter kan främjas bland annat genom att skapa en tillgänglig miljö. För att uppnå faktisk jämlikhet kan det krävas att vi beaktar specialbehov personer med funktionsnedsättning har. Detta kan till exempel innebära positiv särbehandling och skälig anpassning. Genom dessa åtgärder strävar vi efter att diskrimineringen upphör och jämlikheten främjas.

Tillgänglighet

Tillgänglighet är en central faktor för att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning ska förverkligas, för att jämlikhet ska garanteras och för att möjligheterna till samhällelig påverkan ska tryggas. Tillgänglighet innebär att det inte förekommer strukturella eller fysiska hinder och att miljön är fri från diskriminering. Med tillgänglighet avses att bland annat tjänster, information, kommunikation och webbplatser lämpar sig för alla, samt atmosfär och inställningar. Tillgänglighet avser också den fysiska miljön, såsom byggnader, uteområden, kollektivtrafik och omstigning. En universell design för alla innebär lösningar som passar alla.

Ju bättre tjänster och miljö lämpar sig för alla och ju mer icke-diskriminerande miljön är, desto mindre hindrar en funktionsnedsättning eller en nedsatt funktionsförmåga delaktighet i samhället och en fungerande vardag.

Rimliga anpassningar

Med rimliga anpassningar avses behövliga och ändamålsenliga ändringar och arrangemang i enskilda fall, med hjälp av vilka vi kan säkra att personer med funktionsnedsättning kan åtnjuta eller utöva mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på lika villkor som alla andra. Myndigheter, utbildningsanordnare, arbetsgivare och de som erbjuder varor eller tjänster ska utföra ändamålsenliga och för varje separat situation behövliga rimliga anpassningar så att en person med funktionsnedsättning på lika villkor som andra kan sköta ärenden med myndigheter samt få utbildning och arbete samt varor och tjänster som erbjuds allmänt samt klara av arbetsuppgifter och göra karriär. Vägran att göra rimliga anpassningar är diskriminering enligt diskrimineringslagen.

Positiv särbehandling

Positiv särbehandling är enligt diskrimineringslagen att främja faktisk likabehandling i det praktiska livet samt förebygga eller undanröja olägenheter som beror på diskriminering. Positiv särbehandling kan tillämpas till exempel i arbetslivet, i utbildningen och i utbudet av tjänster. Det kan innebära en enstaka åtgärd eller mer långvariga specialåtgärder. Den positiva särbehandlingen ska vara planmässig. Genom positiv särbehandling är det till exempel möjligt att försöka öka andelen sådana personer på arbetsplatsen som är i en svagare ställning på arbetsmarknaden.